hmm nytt projekt
Prologen
Mannen skyndade sig ner för långhusets gång mot
domkyrkans port.
``han undrade vem som slog på på porten vid denna tiden på dygnet´´
-Ja ja jag kommer.
Han kände sin kropps åldrande av att vara uppe så tidigt på morgonen.
``jag är inte som jag en gång var´´
Prästen fumlade lite snabbt med låset och öppnade sedan dörren sakta.
En storväxt gestalt stog utanför med långt ovårdat skägg som blåste i den bistra november brisen.
Gestalten fäste sina kalla blå ögon på prästen och gick förbi inåt utan en ända hälsning.
-Du har svikit dina plikter gamla man,den gamla läran börja gå förgången.
-Jag vet vad du skyddar nu,tror du att du skulle komma undan med det?
-Vi har blivit starka igen det är dags för renandet.
Den gamle mannes ögon var fulla med hat medan han backade igenom långhuset,han vände på huvudet och sneglade mot altaret.
Trots mannens ålder så var hans röst stark.
-Du och dina fähundar till lika kommer att misslyckas,jag förbannar er.
Han tog ett djupt andetag.
-Ut ur guds heliga hus,vade retro me,satana!
Olaus gav honom ett hånleende och drog fram sitt svärd.
-Detta är ett svärd som din familj känner igen väl?
Prästens ögon var fulla med rädsla,han märkte han var intryckt mot ett hörn.
-Vad vill du ha igentligen? flåsade han och kollade runt sig desperat efter en utväg ur detta kaos.
-Ditt ord på att du inte kommer att stödja reformanisterna,detta är min stad,ni har ingen makt åh ni heliga män.
Han spottade på marken framför prästen.
-Jag kommer aldrig stödja er sak sa prästen och sträckte på sig.
Olaus viskade fram sju ord precis innan svärdet for in i prästens bröst.
Han föll på knä och hörde orden nästan som de dånade över honom.
Mörkret kom inför hans ögon.
Han hoppades gud inte skulle straffa honom för hans stora synd.
