blondinpeachie

Livet,är inte det som vi kommer till,utan det är det vi skapar.
Så har de första raderna i många poetiska och klassiskaverk varit,men i denna ska vi har ett mer finfördelat budskap som är riktigt nermald i små ord..tillsätter vi ett papper till dessa små ord så få vi en text,vilket är själva arket vi placera vår historia eller budskap på.

så som stenåldersfolket gjorde ,smeta lite färg på väggarna och rista lite fördjupningar på hällarna i skogarna.
Har människan gjort framsteg inom konsten? nja ser man på modern konst så känns det inte så nymodigt längre när man ser på grottmålningar..modernkonst är mer en rip off av grottmålningarna.

Kommunikationen var god understenåldern..grymtningarna blev mer ordlika fast om man ser på dagens samhälle och existenz så finns det mycket media som har liknade språk som på stenåldern ´´bruka vara varningstrianglar på de länkarna´´

Så ..de två styckerna mellan introduktionen och detta var bara utfyllnad pga 1dålig fantasi 2skrivkramp 3en inre rädsla för skriva långa komplexa meningar ´´man få välja alternativ``
Sedan såklart kommer slutklämmen men punkten i slutet,och förepunkten kommer den lilla slutklämmen som kommer sätta sig innanför pannbenet och stanna där tills man glömmer det.

Hans var en konduktör på ett tåg,varje gång de körde in i en tunnel så såg han ljuset på andra sidan och visste att de kom ut på andra sidan i ljuset igen ´´konstigt nog inga grottmålningar här inne samt de pratade ett grymtande språk (tyska).
Som sagt tåget igen igenom tunneln och det var inget konstigt med det,ska inte använda ordet somsagt nu.
Hans kom på en tanke,att åka igenom tunneln och komma ut i ljuset är som livet,man famla fram i mörkret tills allt helt plötsligt är ljust och klart och man vet vart man är påväg igen.