blondinpeachie

Att mannen en gång i tiden kunde tro,var otroligt
Konstigt nog var det otroliga,troligt.
Det är som en motsägelse ..man säger något och det blir helt plötsligt är som att sätta i halsen när man tänker efter.

Men tankarna villar vidare och mannen som var runt 40 möjligen och helt oenig med sig själv om sin klädsmak då han stog framför speglen med morgontrötta ögon.
Hade dom inte varit så frenetiskt trött grumliga hade den blåa nyansen trättfram.

Åter igen harklade han sig och tittade på sina kläder,färgstarka och stadiga var dom men ,han tycke han såg ut som en gaypride flagga.
Han suckade och tog på sig sin vanliga shorta och jeans.
Morgon solen tog och sken på hans ovälvilliga humör och sakta men säkert blev det en gnutta värre.

Man kan vakna på fel sida och sedan kan man vakna som idag lycklig men sedan när man tänker efter så blev jag chockerad över att jag inte visste vad som var så lyckligt så det blev snabbt olyckligt,plus att diskhon var full.

Den till möjligtvis runt 40åriga mannen hette Leif ,även om han inte var förtjust i det namnet tackvare sin mattelärare i mellanstadiet,läraren brukade sucka vända hans namn baklänges och utala det med ett väldigt stumt i.

Lyckan kommer och lyckan går ,med en handvändelse så bildades ett leende på Leifs läppar,han spände på sig lite och sträckte på ryggen.
Idag ska nog inget stoppa mig ,kanske min astma kan göra mig långsam men annars är jag helt ostopbar.

Personen som läste detta inlägg gäspade och började nynna på en gammal 80-tals slagdänga för att sedan ta en kopp kaffe,läsa tidningen och sedan blir utråkad av ekonemi sidorna att han/hon´´valfritt kön´´ återkom till denna berättelse igen.