Det behöver inte rimma för att betyda.
Klorofyllets avsaknad ifrån löven som om för en evighet sedan föll ifrån trädets grenar.
Frostens övertagande ifrån daggen på den tidiga morgonen.
Regnet som av säsongens kyla faller som kristaller.
Dimman av varje andetag är som en vision av själen flyr ur gapet.
Blundar i en gammal dröm av en evigt stigande sol.
Värmen som fyller min kropp åter och ge liv.
Fyra händer som omfamnar varandra i ett gammalt grepp.
Titta ut igenom fönstret på snöfallet i nattens mörket.
Och känner åter kylan i mitt medvetande.
Kommentarer
Trackback
