Dreams

Som en männsika född utan drömmar och ambitioner känns det som ibland.

Jag känner mig oftast mindre värd och har inga framtids utsikter ,sitter och fundera på vad man vill bli,jag känner ingeting på den fronten,känns tungt i mitt samvete att säga så.

Frågar mina kompisar, alla tycker jag borde bli lärare eller psykolog, så sitter och fundera på att utbilda mig till psykolog,men skulle de passa mig? ingen aning.

Känner att livet är som en labyrint ,du kanske hittar rätt,men återvändsgränder är många i dess vråer.

På sistonde har jag varit velig i vad jag vill,inget känns rätt men inget känns fel heller.
Antagligen är jag dum eller är jag genialisk,vilket kan vara vilket som.

Gåtan spinner vidare, bjuder på denna nu.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0